how to make coffee
Hej och hallå! Här sitter jag på gratis internet, svarar på mail och youtubar kaffe. Om en liten stund drar jag till caféjobbet för att starta en hård arbetsvecka. Veckan ser ut att bjuda på närmre 50 arbetstimmar. Skrämmande och kul på samma gång. Vi får se hur jag mår efter det.
Först och främst måste jag lära mig kaffe eftersom caféchefen vill ha mig vid kaffemaskinen. Han har utlovat åtta liter mjök som är min att förstöra i inövningssyfte. Känns bra.
I kväll glider jag vidare till tapasbaren Li'l Darlin. Innan dess hade jag tänkt lära mig att uttala alla de krångliga namnen på vinlistan. Än så länge låter de flesta vinerna som kinesiska när de lämnar min mun.
En liten avstickare. I dag fick jag det sötaste mailen från mormors respektive, Bo. Jag tycker att det är så häftigt hur de tar sig an datorn och alla dess utmaningar. Hejja er! Snart skaffar ni väl er en blogg och knuffar ner mig från släktens bloggtron.
I kväll är det Nöttja som gäller. Vad vore livet utan dans och mormor.
Igår var Patrik kATRIN EBBA HÄR PÅ EM. VARFÖR BLIR DET BARA STORA BOKSTÄVER NÄR JAG SKRIVER TILL DIG.
Klicka på bilden om ni vill ta en kik på Li'l Darlins hemsida.
Australia Day - Big Day Out
Fredag 17.26 Sydney
Hej vänner, bekanta och allt där utöver!
I dag är det en officiell bakisdag här i Australien. Igår var det Australia Day och festligheter i hela landet. Själv mår jag prima efter en dags voluntärarbete på festivalen Big Day Out. Eller dag och dag, snarare ett par timmars recykling work.
Dagen som så att jag, Sarah, Ken och Malin plockade burkar och pantflaskor på festivalområdet, i utbyte mot fritt inträde (värt 180$ !), mat och BDO T-shirt. Inte helt fel.
Highlightsen på vårt spelschema var Röyksopp, Soundgarden och Kanye West. Jag vet att det är emot mina principer att använda detta ord, men Australia Day turned out to be awesome.
Fyra burkplockare, till er tjänst!
Sarah har hittat en ny vän.
Tar en välförtjänt matpaus.
Malin var minst sagt hungrig.
Ken verkar helt ha tappat sinnet.
Coolt, mäktigt och svettig på Röyksopp.
Helst hade jag velat se dem från parisehjulet i Boiling Room.
OBS! Hemlis. Sarah, Malin och jag lekte i bollarna på arbetstid.
Gratis det också, så klart.
Malin på krigsstigen.
Ken drog med oss på Soundgarden.
Folken flockades till Kanye.
Som oväntat, helt plötsligt uppenbarade sig bakom oss.
Han hittade till scenen och drog igång en sjuhelsikes show.
Nästan för bra för att vara sant.
Fyra trötta och mycket nöjda voluntärer i sina nya BDO tishor. Och så några roliga typer...
hi sweet P
Ehum, jaha. Ett blogginlägg. Det är knappt att jag kommer ihåg hur man gör. Istället för att ursäkta mig för dålig uppdatering, tänker jag berätta lite vad som händer för tillfället.
Jag är numera med två jobb och utan lägenhet. Jag och Sarah spenderar åter våra nätter på hostel i väntan på annan bostad. Jag ska försöka förklara det hela lite bättre när tid finns, för nu ska jag jobba.
Anledningen till att jag tog mig tid att skriva ett inlägg, var på grund av en liten dam. En liten dam som fyller 21 i dag. Jag önskar att jag var hemma och kunde ge sig den stora grattiskram som du förtjänar. Istället får det duga med ett litet; Grattis på födelsedagen Maja! Jag saknar dig.
Ett litet snett leende så där.
big city life
Hej där mina mannar! Emmy här, fortfarande i Sydney. Arbeter numera som servitris på en mysig tapasbar i Kings Kross. Tror jag.
I kväll ska jag på att igen och då har det ryktas om att jag ska få ett arbetsschema inför nästa vecka. Nu vill jag att pengar ska rulla in för jag vill till Nya Zeeland, och det kostar då rakt inte gratis.
hej då benen
Tjenixen läsare! Då var ännu en dag till ända här i Sydney. Snart, i alla fall. De senaste tre dagarna har jag gått runt och runt i stadens alla områden. Jag vågar knappt tänka på hur många steg jag samlat på mig för då trillar väl benen av. Eh? Det där lät inte särskilt vettigt.
Förra veckan blev det betydligt mindre promenad. Istället för promenader pysslade vi till exempel med gratiskonsert. Ljuva toner från Mike Patton förgyllde lördagskvällen. Det har vi Ken att tacka.
Jag och Emmy's Turkish Gözlem (?) Alla tror att jag är knäpp. Inklusive Kenpa.
Kvällens konserttrio.
Ost, kex och rödvin innan konsertstart.
Mike Patton.
Träffade på en glad Sean, min och Sarahs föredetta arbetskamrat.
luft i huvudet
Hej läsare! Vem vågar sig fram i bloggatmosfären om inte lilla Emmy. Uppdatering om vad vi pysslar med och sådant är det värre med då jag faktiskt inte har en aning om vad vi sysslar med.
Så fort jag tänker blogg, fyller luft mitt huvud. Eller, vakuum kanske är en korrektare benämning. Så länge laddar jag upp lite historiska bilder. Några bilder från min, Alberto och Sarahs strandpromenad. Vädret var på topp och energin var lika så.
Med så vacker väder, var vi tvugna att gå ut på promenad.
Sarah och Berra gömmer sig i sin grotta.
Berra hjälper mig upp till mitt rum.
Helt okej.
Lägg aaav. Jag orkar inte sakna dig mer nu. Kom hit en liten stund vetja.
i skolbänken
Har nyss pluggat lite på morgondagens arbetsuppgift som jag och Sarah gått och skaffat oss. Dörrförsäljare. Haha, vad har vi gett oss in på?
Detta innebar ingen utgång för oss. Buhuhu. Istället har vi haft trevligt parkhäng med Johanna och Anna. Unnar mig lite skype med Alberto (och hans katt) i Sverige så här efter nöjesläsningen om Australiska Farmare.
Nu är jag så olidligt trött att jag inte står ut mer. Först, tisdagsbilder.
Hej svejs, god natt!
Dexter håller konsert.
Pilemarisk Emmy och en Tom som aldrig tycks sitta still.
Louis, Louis, Louis.
blå berg
Lite bilder och så där från måndagens tur till Blue Montains. Trevlig och mycket utmattande tur. Anledningen till att bergen heter just Blue Montains, är den att bergen ser blå ut på håll. Fair enough.
Sarah, redo for äventyr i bergen.
Pojkarna tar en välbehövlig vattenpaus.
Grindar ner i djungeln.
Alberto och hans älskade Go Pro-kamera.
Det var snålt med mat på turen. Man tager vad man haver, tänkte Patrick då.
Fader guide och hans son.
Nämen!
Beundrar vyn över de blå bergen.
Alberto kikar lite till.
Märker klippan för evigt.
Jag saknar dig.
vet ni vad?
Nej det vet ni inte. Felet är mitt. Uppdateringen har varit lite si så där, så att säga. Läget är som så att Alberto och Patrick har lämnat landet. Alberto för juridikstudier i Uppsala, Patrick för snuset. (Förlåt Patrick, det var inte meningen att Alberto skulle framstå så klok och du så, ja, du fattar.)
Igår dränkte jag och Sarah våra sorger i sällskap med några gamla Byron Bay-polare. Det var trevligt. (Självklart långt ifrån lika trevligt som vi hade med Alberto och Patrick.) Många paranteser i dag.
Nu är vi trötta cheyer som precis sparkat av oss gårdagens stass (inklusive skor) och svirat om inför en jobbintervju i stan.
Jag laddar upp en bra beskrivande bild på en mycket entusiastisk Emmy (med gult hår).
light house
Bilder på efterslänt. Ovanligt va. Dessa ifrån Byron Bay. Det var tider det.
På utflykt med ett par hotta brudar.
Sarah och flygplan.
Light house.
Sarah och Sophie #3.
barberaren
I dag drar Sydney festival igång. Ska jag vara ärlig är jag inte särskilt pepp efter gårdagens utekväll. Vi har hört ryktas om Manu Chao, det är väl det som får mig att gå.
Tidigare satte jag en behövande sax i Berras hår och musche. Jag är inte dålig jag.
fascinerande
Har precis anlänt en aning blöt efter min och Berras thunder-down-under-show på stranden. Jag vet inte varför, men att se de där neonnudlarna lysa upp himlen för att sedan träffa vattnet är barnsligt fascinerande.
Något annat som fascinerar. Har inte varit så generös med historian bakom tiran. Här är den.
dyra köttbullar och gratis pizza
Efter buss och tågresa från Bondi Beach hittade tre smålänningar äntligen hem till IKEA.
Kastade sig direkt på varsin köttbulletalrik medium. De satt där de skulle.
Lurig asiat försökte ta 62500$ betalt för Emmys köttbullar. Hungriga Emmy misstyckte inte, som tur var sa kontot ifrån.
Fler ville ha köttbullar. Detta resulterade i brist på vuxenplatser.
Alla vuxna måste arbeta. Efter lunchen var Sarah och Alberto tillbaka på kontoret.
Alberto körde företget i botten och Sarah var milt sagt ursinnig.
Hur skulle de nu tjäna pengar att bränna på IKEA?
Konflikträdda Emmy försvann och de andra blev mycket oroliga.
Att gömma sig blev tråkigt så Emmy återvände.
Emmy påminde alla att have a gö. Då skrattade alla och blev glada.
Alla gick på dockteater och skrattade ännu mer.
Allt skrattande gjorde dem törstiga. Väl i köket gjorde de en fruktansvärd upptäckt.
Inga problem. Flädersaft fanns att köpa vid utgången.
Slutet gott, allting gott. Särskilt glassen.
Efter aptitretarna på IKEA, begav sig gänget till Eagle Boys för lite pizza. Precis innan entren på pizzerian, blev de bortförda utav EB's konkurrenter.
Som tack för att de inte köpte pizza på EB, erbjöd sig Dominos att ge dem pizzor gratis. Inte helt fel, tyckte Emmy, Sarah och Alberto.
NYE
Onsdag 11.07 Sydney
Och så var det ju det där nyåret. Nu ska jag berätta mer om det. Bilder har jag inte i mängder, då jag inte tog med min egna kamera till spektaklet.
Dagen började i alla fall 06.00 i order från Ken som övertygat oss kvällen innan. Pjuh. Väl i stan, bet vi i det sura äpplet och ställde oss i den eviga kön. Fler och fler människor anslöt sig till gruppen och vi blev ett stort, härligt, svenskt gäng. Trots lång kö och mellanåt dåligt väder, höll gruppen uppe humöret.
Någon som hade det värre med pepp var väl stackars Linn som opererades på självaste nyårsafton. Simon och Martin sprang och hälsade på för jämnan och fick slutligen med henne till parken.
Väl inne i parken ändrades vädret dramatiskt och vi fick strålande solsken utan minsta moln på himlen. Bra. Då kunde mina och Sarahs nyårsnaglar skina och glänsa som de förtjänade.
Flygplan skrev meddelanden på himlen, den folkfyllda parken, bajamajorna och alla matstånd gav det hela en otroligt trevlig festivalkänsla.
Strax innan midnatt, knökade vi ner oss i perfekt vy för fyrverkerierna framför Harbour Bridge och Opera House. Den gemensamma nedräkningen satte igång för att sedan explodera i ett mäktigt fyrverkerispel. Folk var som galna. Även jag.
Resten av kvällen rumlade vi runt i Sydney city och som sagt, tack och lov för att vi lyckades ta oss hem.
0 knop
Än så länge är 2012 inte bloggandets år. Sorry for that. För tillfället gör vi så lite att det blir jobbigt att göra något alls. Makes no sense. Nu skriver jag varannan mening på engelska också. Jag är hopplös.
I morgon ska vi in till "stan" och fixa Albertos tänder innan vi tar en IKEA-runda. Tisdag innebär cheap tuesday, som tidigare nämnt. Ryktesvägen säger att IKEA hakat på trenden och rear ut kötbullar. Detta ser jag fram emot. Men först, Knigt Rider. God natt!
